[2004-02-23]
[Sports Physiology (träningslära)]
Det har upprepats ett närmast oändligt antal gånger: Träna strikt, fokusera på den muskel du tränar.
Mer än en gång har man sett nyfrälsta fitnessentusiaster lyfta hantlar och stänger som de aldrig blivit lyfta förr. Ett besinningslöst slitande endast uppfyllt av tanken på sommarens magruteflex. Man vet… När deras tremånaderskort gått ut kommer de med värkande knän och kroniska axelskador att lämna gymmet, troligtvis för att aldrig återvända. De må vara deras sak, men att se killar och tjejer som har en seriös inställning fortfarande inte tillgodogjort sig styrketräningens mest basala begrepp; muskelkontakt, är direkt sorgligt.
Om det är fåfänga eller en felaktig inställning till resultat som gör att vissa med minimal muskelkraft låter gunga upp stora vikter får kvarstå osagt. Men vad är det som gör att de lever kvar i villfarelsen att det skulle ge några resultat? Och varför blir de besvikna när de uteblir? De gör ju inte som de blivit rådda. Om man använder momentum istället för muskelkraft, hur kan man då tro att muskeln ska växa? Att träna med så stora vikter att det inte är möjligt att utföra rörelsen strikt ger ingen känsla av kontakt och fokuseringen på utförandet utesluts. Varför träna så? Det enda som det innebär är ju att rörelsen inte utförs korrekt. |
|