[2004-06-02]
[Trainers focus (idrottspsykologi)]

Den svenska kulturen uppmuntrar inte personligheter att sticka ut från mängden.
I Sverige är det på något sätt fult att ta egna initiativ vilket gör att vi blir ett kollektiv där ingen vågar ta de snabba besluten.

Vad har den franske fotbollsspelaren Zinedine Zidane och den amerikanske basketstjärnan Michael Jordan gemensamt? Båda är stora spelartalanger tillika duktiga ledare. Inom lagsporter finns det alltid en informell ledare i laget förutom tränaren (som är den formella ledaren). Det är ofta han/hon som dirigerar spelet, eller den som de andra kommer till för att fråga om råd. Det är en person som på något sätt utgör en förebild för de andra spelarna. Detta informella ledarskap fungerar på samma sätt inom idrotten som inom näringslivet eller i det sociala livet. Det innebär att du genom din idrott får möjlighet att utveckla din ledarskapsförmåga vilken du kan ha stor nytta av inom många andra områden i ditt liv. Som tränare eller ledare är en av dina funktioner att fostra laget till att fungera bättre socialt så att lagandan blir bättre. Det innebär att lära spelarna ge och ta order, att ge konstruktiv feedback och att få en känsla för när det är läge att ge råd och när du bör vara tyst. Den formella tränaren måste därför vara lyhörd så att han/hon upptäcker de informella ledarna och kan ta hjälp av dem istället för att av misstag trycka ner dem. Konsten att utnyttja de informella ledarna för att nå ut med sitt budskap till hela laget är en konst som till exempel Tommy Söderberg (tränare för svenska fotbollslandslaget) är mycket kunnig i.

En ledargestalt ska kunna sätta upp omedelbara delmål där det exakt framgår vad som krävs för att på sikt uppnå de mer långsiktiga målen som till exempel att vinna matchen, turneringen eller serien. För att sätta upp ett sådant delmål, till exempel en ny spelstrategi mot en upptäckt svag länk hos motståndarna, måste ledaren hela tiden vara fokuserad på vad som är bäst för laget. De flesta lagidrottare har nog med att tänka på sig själva, vad de ska göra och inte göra. Ledaren däremot måste delvis bortse från sig själv och istället fokusera på hur hela laget fungerar. Eftersom ledaren hela tiden ligger ett steg före får de ofta låta någon annan slutföra deras strategi och ta åt sig äran. Därför är det sällan som den stora målgöraren i laget samtidigt är lagets informella ledare. De ovan nämnda spelarna Zidane och Jordan är två undantag. Det är få spelare förunnat att kunna kombinera ledarrollen med rollen som skyttekung, att koordinera kraft och teknik till ett nästan felfritt passningsspel samt att vara både individualist, lagspelare och ledargestalt på samma gång.

Kommunikation är lika viktigt i idrottssammanhang som det är på arbetet och i det sociala livet. För en ledare är förmågan att kommunicera kanske den allra viktigaste egenskapen. Som ledare spelar det inte någon större roll vad du ser, tycker och tänker om du inte kan förmedla det till din omgivning. Alla idrottsföreningar skulle kunna höja sin förmåga både prestationsmässigt och organisatoriskt om de lät ledare och aktiva genomgå kurser i kommunikationsteknik, retorik, socialpsykologi eller teambuilding. Här följer några generella råd för hur du själv kan utveckla din kommunikationsförmåga: - Den tidpunkt du väljer att säga vad du tycker lika viktig som det du har att säga. Din timing ökar om du är lyhörd för stämningen omkring dig och verkligen lyssnar till vad din omgivning befinner sig. - Det är viktigt att du är lika flitig med att berömma och uppmuntra goda prestationer som du är med att korrigera misstag. - När någon har låst sig i ett destruktivt beteende, bör du först identifiera misstaget och i direkt anslutning ge ett förslag på ett bättre beteende som löser problemet. - När du peppar upp lagets motivationsgrad är det extra viktigt med hur du uttrycker dig då det du säger tenderar att bli lagets fokus. Du måste kunna skilja på fraser som ”mangla dem” och ”gå in stenhårt och säkra bollen”. Den första frasen skapar ett felaktigt fokus som troligtvis inte leder till seger.

Tyvärr finns det alldeles för få duktiga ledare inom idrotten. Enligt Charles A. Coonradt, amerikansk författare till boken ”The Game of Work” och en väl anlitad konsult i ämnet idrottstaktik, är även hela vårt samhälle i stort behov av friskt ledarskap och informella ledare som vågar ta beslut. Allt för många ledare och chefer får beslutsångest när det kommer till att ta snabba beslut. Coonradt säger att om ditt ledarskap inte är välkommet så kommer någon att berätta det för dig. Du behöver därför inte vara orolig för hur alla andra ser på ditt ledarskap så länge ingen kommer med öppen kritik. Dessutom är ofta ett dåligt beslut bättre än inget beslut alls.

När det skapas utrymme för teknik, precisa passningar, tempoväxlingar och personligheter blir idrotten också roligare att titta på. Allt är handlar inte om fart, styrka och system. Den svenska tränarstilen ger ofta för lite utrymme för individualister. Det senaste exemplet såg vi i fotbolls-EM i somras. De svenska spelarna må ha en större kunskap om taktik och lagsystem, men i jämförelse med sydeuropeiska lag är de tekniska färdigheterna klart sämre hos de svenska spelarna. Mycket av skulden läggs på klimatet och visst är förutsättningarna bättre på varmare breddgrader. Men även andra faktorer spelar roll. Den svenska kulturen uppmuntrar inte personligheter att sticka ut från mängden. I Sverige är det på något sätt fult att ta egna initiativ vilket gör att vi blir ett kollektiv där ingen vågar ta de snabba besluten. Den grundläggande faktorn är att svensk ungdomsidrott är alltför resultatfixerad. De barn som skjuter för många skott får kritik för att de därmed ger motståndarna bollen/pucken. De som gillar att dribbla blir kallade för egoistiska och får veta hur viktigt det är att passa till de andra spelarna inom laget. Vårt svenska fotbollslandslag är därför en duktig lagmaskin där försvaret prioriterats framför anfallsteknik. Lars-Olov Lagerbäck, en av tränarna för landslaget, medger att svenska tränare i allmänhet tittar för mycket på de moment som leder fram till en målchans och för lite på själva avsluten. Han säger sig dock kunna skönja en förändring.

I Italien är det vackra väldigt viktigt. Hur du ser ut, hur du bor och vilken bil du kör berättar vem du är. Men även inom idrotten är det inte bara vad du presterar som räknas utan även hur du presterar. För att återgå till exemplet fotboll är den italienska stilen mycket vacker - ibland mer vacker än praktisk. Tyskar använder sig mer av kraft medan skottar och walesare spelar med hela sitt hjärta. Den brasilianska stilen är tydligt influerad av sambarytmer och vår svenska stil är som en kamp i motvind en blåsig höstdag. Som tur är har jorden ”krympt”. Idag reser vi komfortabelt över hela världen och får nya influenser från jordens alla hörn. Detta reflekteras inom idrotten där soloidrotter som exempelvis tennis och simning nått längst. Inom dessa idrotter har tränarna lyckats att blanda ut den svenska kämpaandan med god teknik och fantasi. Om lagidrotten mer aktivt tar till sig de nya influenserna och tillåter individualister att gå sin egen väg, kommer fler informella ledare med all säkerhet att våga träda fram.

Sammanfattat kan du träna upp din förmåga som ledare genom att: - Försöka se det som sker objektivt ur ett större perspektiv och på det sättet förstå varför matchen utvecklats på det sättet det gjort. - Lära dig hur du ska förmedla dina åsikter och när. - Våga ta egna initiativ oftare. - Lära dig konstruktiv feedback. - Alltid agera föredömligt.

Konstruktiv feedback. Feedback är ett annat ord för kritik och innebär en återkoppling till något som en annan person har sagt eller gjort. Att ge konstruktiv feedback kan vara svårt när innehållet i kritiken är negativt. Det tar emot då du är rädd att såra någon eller för att göra dig själv obekväm. Kritik blir konstruktiv när du framför den på ett sådant sätt att den person som blir utsatt för kritiken verkligen tar emot den och sedan ändrar sitt beteende. Kritik kan tas emot på något av följande fyra sätt: 1. Den klassiska reaktionen är att inte reagera alls. Vi vill inte höra kritiken så vi lyssnar inte. Det är som om vi sätter upp en mur. Det här rör inte mig! 2. En annan typisk reaktion är att vi reagerar genom att ge tillbaka. ”Du är inte så bra du heller. I förra matchen spelade du bara på vänsterkanten, fastän vi aldrig lyckades bryta igenom där.” Det är en instinkt att försvara sitt revir och sina handlingar. Men det är inte särskilt produktivt. 3. En del reagerar gentemot kritik med att se den som en bekräftelse på hur dåliga de är. ”Visst, jag är en klantskalle. Nu har jag gjort bort mig igen. Typiskt mig att alltid missa markeringen av deras spelare”. Resultatet blir att du mår ännu sämre och till slut tappar självförtroendet. ”Det är ingen idé att jag försöker, för jag missar säkert”. 4. Några enstaka gånger reagerar du kanske på kritik genom att ta den till dig på rätt sätt – att se den som en sakfråga, inte som ett personangrepp, och se den som ett tillfälle att växa och utvecklas. ”Visst har han rätt. Nu måste jag koncentrera mig så att jag gör rätt nästa gång”. Det är denna reaktion som både den som ger kritik och den som blir kritiserad ska sträva mot. Målet är ju att nå fram med ditt budskap och därför bör du först säkerställa att den du ger kritik till är mottaglig. För att kritiken ska tränga in på rätt sätt ska följande sex kriterier vara uppfyllda: 1. Är mottagaren känslomässigt stabil och i form att ta emot kritiken? 2. Är du beredd att stanna kvar och hjälpa mottagaren på fötter igen efter det att du stuckit in kritikens vassa kniv? Om inte, då ska du inte förstöra den andres självförtroende. 3. Hur många gånger har han/hon hört samma sak förut? Upprepningar av gammal kritik har ingen effekt eller i värsta fall motsatt effekt. 4. Kan mottagaren av kritiken göra någonting åt situationen? Om inte, finns det ingen mening med att kritisera ett beteende. 5. Är du säker på att du inte projicerar din egen besvikelse eller ångest på den andre? 6. Kommer din kritik att bidra till förändringar?

När alla kriterierna är uppfyllda är chanserna att kritiken tas på rätt sätt stor om du förmedlar den på rätt sätt. De viktigaste principerna för att ge kritik så att den får avsedd effekt är: - Reagera omedelbart. De värsta felet är att samla på sig kritik. ”Gör nu inte samma misstag som du gjorde förra gången vi mötte dem”. - Reagera på en konkret händelse. Ju mer konkret och omedelbar din reaktion är, ju svårare är det att stöta den ifrån sig. Tala om exakt vad du observerat för fel. - Ge alltid sakkritik, aldrig personkritik. Säg ”Vi kom överens om att spela ut på kanten”, istället för ”Fattar du trögt eller hör du dåligt?”. - Använd jag-budskap. Tala om vad du känner och tycker om deras beteende och hur det påverkar dig. ”Jag blir alldeles slutkörd om du lägger passningarna till mig hela tiden”. - Var kort. Ett vanligt fel är att låta kritiken fortsätta och fortsätta. Trettio sekunder är maximumlängd för ditt ”jag-budskap” om din upplevelse. - Låt det sjunka in. Var tyst en stund efter ditt ”jag-budskap”. Därefter kan du fråga vad de tycker för att se hur det tagits emot. - Bygg upp igen. Kritiken fyller ingen funktion om den utsatta inte får reda på hur han/hon ska bete sig istället. - Beröring/avslutning. En klapp på axeln bekräftar att du fortfarande uppskattar och respekterar honom/henne. Och kom ihåg att när det är slut – så är det slut.

Upp | Åter artiklar! x